fredag 19 september 2014

Det här med rutiner

Senast jag skrev om Avas rutiner så hade vi inga sådana. Typ. Men de senaste dagarna har jag försökt få till någon slags dagsordning. Och ett slags mönster kan jag se. Hon har sovit tre pass om dagen. Förmiddagsvilan har varit en timme i våran säng. Efter min och Mayas lunch har vi alla gått ut och Ava har sovit ca 2h (!!!) i vagnen. Hallelujamoment. Och sista dagssömnen blir bara en halv timme för henne.

Och när det gäller amningen så äter hon efter att hon vaknat och innan hon går och sova igen. Så oftast blir det två gånger under varje vakenpass. Hon äter fort. Väldigt fort. Hon slukar i sig mjölken och har ätit ur båda brösten på ca 5 minuter. Hon äter bara så länge mjölken verkligen sprutar, efter det har hon inte ro längre. Hon är ingen bröstmysare. Det var inte Maya heller.

Till natten somnar hon nångång mellan 20.30 och 21. Alltid i min famn i gungstolen.

Så ungefär så här har Avas senaste dagsmönster sett ut. Och bara för att jag skrev ner det här så kommer det säkert att ändra. Så fungerar det ju oftast med bebisar.

Ava 2 veckor
Foto av Hannele

PMS?

De senaste dagarna har jag haft korta nerver, varit irri och på dåligt humör. Mitt sötsug har varit enormt. Huvudvärk och trötthet har varit en del av vardagen. Jag hoppas på att helgen kan ändra på det här. Idag blir det tjejkväll, imorgon hänger vi med bästisen Maria och hennes barn och på söndag blir det antagligen middag och bastu hos Jessica och André. Ett sådant helgprogram skall väl råda bot på den här PMS kossan. (Vet ju inte om det kan vara PMS med tanke på att den kvinnliga månadsåkomman inte kommit tillbaka ännu)


Tyvärr är det Maya och sambon som har fått ta smällarna av mitt humör. Jag har ropat och klagat. Något tålamod har inte existerat och min roll som mamma och flickvän har verkligen inte varit på topp. Skärpning Cecilia - det är ju inte deras fel att du är på pissigt humör. 

Kärleken och rädslan

Alltså kärleken till mina barn vet inga gränser. Ord räcker inte till att beskriva kärleken. Men med kärleken kommer också rädslan. Rädslan att något skall hända dem. Eller mig. 

Just nu är jag tydligen inne i någon period när jag är extra känslig och rädd för att något skall hända. Jag klarar inte av att läsa om barn som är försvunna, som far illa eller som är riktigt sjuka. Jag får ångest av det. Jag är så rädd att det skulle hända något liknande åt mina barn. Jag försöker genast slå bort tanken och rädslan när den dyker upp. 

Jag vill göra allt för att skydda mina barn mot allt ont!



Bilderna tagna av min vän Hannele när Ava var två veckor.

Lyfta skrot

I söndags kom jag äntligen igång med den riktiga styrketräningen. Jag är ju långt ifrån så stark som jag var innan graviditeten. Men nu har resan mot musklerna iallafall börjat. 

Till en början kommer jag bara att köra tre övningar. Det är basövningar som får med de största musklegrupperna - knäböj med stången på axlarna, marklyft samt bänkpress med start från bröstet. Och vikterna som jag började med är inte mycket att tala om. Men det kan ju bara bli bättre bara jag kommer igång ordentligt.



Men i söndags kväll åkte jag ju på den ordentliga smällen som gav mig blåöga. Sen dess har jag dagligen haft huvudvärk från och till. Så den här veckans träning har uteblivit. Men jag tar nya tag nästa vecka. För peppad och laddad, det är jag!

Lite blått och lite gult så här 5 dagar efter smällen.

Happy friday

Fredag, min favoritdag i veckan. Dock vaknade vi tidigare än vanligt idag och dessutom hade jag huvudvärk. Men det skall nog bli en bra dag ändå. Det ser ut att bli fint väder och ikväll väntar tjejkväll med Jessica, Fina, Ninni och Nina. Halleluja!


onsdag 17 september 2014

Föräldrar i parken

Igår hängde vi med Catie och barnen igen. Vi besökte den nya parken med Mumin-tema i Vasa. Det var inte så många andra där när vi kom. Våra barn började genast leka och vi var alla på gott humör. Det var två finskspråkiga flickor i 4-5-års åldern som gärna ville bråka med Joel (2,5 år). De sprang i vägen för honom, stoppade honom när han skulle gå nånstans och sa fula saker åt honom. Deras mamma satt bara på bänken och lapade sol. Så jag sa snällt och glatt på finska att alla barn får leka här i parken. Flickorna tittade lite snett på mig, men lämnade faktiskt Joel i fred. 

En stund senare hörde jag när Maya sa lite argt åt den ena flickan att det är jag som kör den här båten nu. Vad gör flickan då? Jo, hon spottar på Maya. Två gånger! Maya står som ett frågetecken. Jag går genast dit och säger till på skarpen åt flickan att man inte får spotta på någon annan människa. Vet ni vad hennes mamma gör? Ingenting!

Skulle det ha varit mitt barn som spottat på någon annan så hade jag nog haft henne att be om ursäkt och sedan hade vi gått hem. Men den här mamman bara satt och tittade. Som tur gick de hem efter en stund. Då kunde vi glatt fortsätta vår parkvistelse.




tisdag 16 september 2014

Inte är det ju så snyggt

Dagens blåöge-status:


Trött och kallt

I somras frågade en kompis (också hon tvåbarnsmor) av mig om inte tröttheten hade slagit till ännu. Och nej, det hade den inte gjort. Ni vet den där tröttheten som livet med småbarn och sömnbrist kan ge. 

Men nu kan jag säga att den har börjat smyga sig på. Ava vill äta med två timmars mellanrum på nätterna nu och det gör nattsömnen väldigt hackig. Jag märker tydligt på morgnarna att jag inte har sovit tillräckligt. Men lite kaffe och lugna stressfria förmiddagar gör att det ändå är helt okej. Och jag stressar inte upp mig för det. Jag vet att amningstiden är så kort tid av livet ändå. Men tröttare än tidigare är jag nog. 

Och glömsk. Herregud vad jag kan vara förvirrad. En dag hade jag lämnat ytterdörren på vid gavel när vi for hemifrån på morgonen. Tillbaka kom vi först på kvällen och så stod ju dörren fortfarande på vid gavel. Nästa dag låste jag iallafall dörren. Men lämnade nyckeln i.


Med hösten kom också kalla nätter. För oss innebär det ett kyligt hus att vakna upp i. Gud så jag längtar till vårt kommande hem. Där skall vi elda i den öppna spisen  varje kall morgon och kväll. Och golvvärme i badrummet sen. Jag vill flytta NU!

måndag 15 september 2014

Aj som f*n

Igår small det till så hårt att jag såg stjärnor. Maya satt i min famn och jag kittlade henne. Med hård fart och kraft smällde hennes bakhuvud rakt i mitt kindben. Det svartnade för mina ögon och smärtan var enorm. En blixtrande huvudvärk kom lika snabbt som smällen. Maya klarade sig. Jag stapplade fort till frysen för att hämta is att lägga på kinden. Då ser jag plötsligt något som putar ut under ögat. En riktig Kalle Anka bula steg. Tony såg chockad ut när han såg bulan. Fort på med is och i med värktabletter. 

Jag hade huvudvärk hela natten. I morse när jag vaknade hade bulan lagt sig, men ett vackert blåöga pryder nu mitt ansikte. Huvudvärk har jag haft från och till idag. Hoppeligen lägger sig det blåa fort också. Man vill ju ogärna visa sig såhär bland folk...


Superb start på veckan

Tre barn med spring i benen, en bebis på magen, två bästisar och en naturstig. Det var dagens ingredienser till den superba starten på veckan. Alla i nejden har säkert besökt Edvinstigen vid det här laget. Men för oss var det första gången och jag ger upplevelsen höga poäng! Dit far vi nog igen.









Tarja Halonen?